onsdag 21 oktober 2015

Jag behöver inte välja? Det är inget fel på mig.

Jag har så många olika intressen. Jag går från den ena saken till den andra. Jag har flera böcker på gång samtidigt och skulle dö själsdöden av att ha ett jobb som inte var varierat. När jag lärt mig sticka sockor gör jag något annat. När jag lärt mig sy i dragkedja vill jag virka. Jag har en aldrig sinande önskan om att utbilda mig inom olika områden. Idag så jag en katalog för helg- och sommarkurser på en folkhögskola och jag ville gå 6 stycken av dem! Jag har ett företag och har kan komma på fler saker jag skulle vilja göra.


Jag tänker dock ofta att jag borde specialisera mig. Att jag inte borde vilja vidare. Att jag borde vara på ett annat sätt. Att jag borde bli riktigt bra på något istället för okey på flera saker. Att jag vid 33 års ålder borde veta vad jag vill bli när jag blir stor.


Då kan det vara så otroligt skönt att läsa att det kanske faktiskt är okey att vara så här. Att det kanske inte är så att det är fel på mig och att jag borde ändra mig utan att jag istället kanske kan ta till vara på mitt sätt att vara.


Jag läste först om "scanner-personligheten" på en blogg som jag nu inte hittar igen. Vid en snabb googling hittar jag dock den här artikeln som förklarar det rätt bra. http://mabra.com/ar-du-en-scanner-allt-om-nya-karaktaren/ (även om "ny karaktär" låter helt sjukt. Möjligtvis en ny benämning)


Idag ramlade jag över det här TED-talket (som omöjligt vill inbäddas som klipp)
http://youtu.be/QJORi5VO1F8 av Emelie med bloggen http://puttylike.com/


Och det var så roligt att höra!


Jag mår inte dåligt av att vara på det här sättet. Jag är inte en "rastlös själ". Jag är för det mesta tacksam och nöjd över hur saker är. Det jag mår dåligt över är tanken om att jag borde vara på ett annat sätt eftersom det är specialiserade vi förväntas vara. Emelie i TED-talket säger att när vi får frågan om vad vi ska bli när vi är stora vid 5 års ålder är det okey att, som min dotter, säga att hon ska bli cirkusartist, jobba på flygplats och vara äventyrare. Men att jag som 33-åring säger att jag vill jobba som skolkurator, förlossningsprofylaxinstruktör, grupphandledare och sälja min egentillverkade hudkräm och leva på självhushållning då verkar jag lite knäpp.


Men så ska jag inte tänka längre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar