fredag 29 januari 2016

Resebetraktelse om barn

Det är så nyttigt att resa och se hur andra lever och att då få syn på hur en själv lever och vilka fördomar en har. Eller jag har, ska jag väl säga. Det är också lätt att börja fundera över det samhälle och den kultur jag lever i när jag får möta andra sätt att leva.

Det är så lätt att tänka att Sverige är så bra. I Sverige gör vi rätt. Men vem säger det?

Under den här resan har jag funderat mycket på hur barnen har det och vem som bestämmer vad barn behöver och vad som är bäst för barn. 

(Jag kan inte på något sätt säga att jag vet hur barn i Kambodja har det. Jag vet att många barn lever i extrem fattigdom till exempel. De flesta barn går i skolan nu även om det tyvärr fortfarande finns de som måste tigga istället. Det är ett fattigt land med en mörk historia som kämpar att komma på fötter. Det jag skriver är ingen sanning utan tankar jag fått utifrån det jag sett och upplevt på resande fot.) 



När vi satt på golvet i restaurangen där vi gick "cooking class" kom lärarens 1,5 åringen gåendes med en stor kniv och jag sa -oj oj och mamman ryckte in och tog kniven ifrån henne. Här finns inga barnlås på lådor eller tippskydd på gasspisen. Hönsen, hundarna och nån katt går omkring bland borden, barnen och slinker lätt in i köket där det ligger nån mopeddel bland grytorna. Jag undrar vad vår första BVC-sköterska skulle ha sagt om hon kommit till detta på sitt hembesök hos oss för drygt 6 år sedan. 

Hela familjen åker moped utan hjälm, säkerhetsbälten existerar inte. De bor bland sina höns trots att fågelinfluensan fortfarande är aktuell och BVCs tjocka häfte om barnsäkerhet känner de inte till. I Sverige skulle alla bli anmälda till socialtjänsten!

Vem har rätt att avgöra? 
Jag är socionom och utbildad i sociallagstiftningen i Sverige. Jag tycker det är otroligt bra att vi har ett skydd för barn och att vi i extrema fall kan omhänderta barn som far illa. Med det sagt vill jag berätta om andra saker jag sett. 

Jag ser barn som behöver vara med sina föräldrar på jobbet. Som leker på golvet när mamma behöver laga mat till sina gäster men som då får massa uppmärksamhet från gäster och där mellan massa tid med sina föräldrar. Jag ser bäbisar som sover middag med morfar i en hängmatta och sen ammas högt upp i åldern och som säljer bananer på gatan tillsammans med sin skrattande pappa. 

Vi ser engagerade pappor, morfäder och syskon som på det finaste sätt tar hand om varandra - hela livet när de sen hjälper till med varandras barn och jobb. "It take a village to rais a child". Hur många av oss har den tryggheten? 



Barnen i byarna vi besökt är inte välbärgade. Byarna är fattiga där vissa har det sämre än andra. Barnen har ofta smutsiga kläder då det ändå inte går att hålla sig ren från det röda dammet på marken. El finns bara ibland och de får alla hjälpa till med hushållsarbete. Men vi ser också mycket lek och glada skratt. Vi ser att barnen har stora friheter och leker mycket utan vuxnas inblandning men som samtidigt verkar kunna ta hjälp från många olika vuxna när det behövs. Vår 6-åring tittade förvånat på oss när vi pratade om fattigdom och utbrast - De är väl inte fattiga!

För när vi ser att många saknar el, rinnande vatten och många av de saker vi tycker är självklara så ser hon något annat. Hon ser roliga kompisar att leka med, vänner att leka "fritt" med samt deras snälla föräldrar som bjuder på frukt och låter henne vara med när de stökar i köket och som mellan hushållsgörat tar sig tid att kamma hennes hår och göra en fläta. 

På många sätt är de rika. De har tid. Tid tillsammans. 


Och det är ju det vi håller på med här på resan -  att verkligen vara tillsammans! Och det gör vi på andra sidan jorden....

Vad är det som säger att det är just i Sverige vi gör rätt i allt? Jag tror att Sverige på många sätt är ett bra land för barn, om vi utgår från barnkonventionen till exempel. Bara det faktum att vår förskola lär ut barnkonventionen. 

Men jag tror att vi bör skärskåda oss själva och att resa ger mig nya ögon på det som tycks vara självklart och "bäst".

onsdag 27 januari 2016

Chi Phat community based eco turism site

Efter lata dagar på stranden tog vi en buss mot Koh Kong men hoppade av på vägen vid en liten dammig by. Därifrån åkte vi båt i två timmar djupt in i djungel där vi klev i land vid byn Chi Phat vid Kardemummabergens fot. (Visst låter det som en saga?!)

Sen ett antal år tillbaka har Chi Phats befolkning organiserat sig för att tillsammans ta emot turister på ett hållbart sätt. Det finns ett center som organiserar boenden hemma hos familjer eller på mycket enkla guesthouse och det går också att äta mat där tre gånger per dag. Centret organiserar turer ut i djungeln med lokala guider. 

Vi gjorde ingen djungelexpedition med barnen men vi hyrde cyklar och tog oss själva till de fina platser som fanns i närheten av byn. Vi blev inte besvikna! 

Vi besökte ett litet vattenfall med fantastiskt klart vatten att simma i. En man som bodde bredvid kom ner för att tvätta sig. Han hjälpte Lovis ut på stocken varifrån det var perfekt att duscha i fallet. I övrigt var vi helt ensamma. Fantastisk upplevelse. 


Två gånger cyklade vi till strömmen för att bada. Vattnet var precis lagom varmt och vi fick flera gånger påminna oss om det fantastiska vi var med om - här är vi! Mitt i djungeln i Kambodja och badar i en flod. 




En dag tog vi en matlagningskurs på den kombinerade restaurang, "local pub" och cykeluthyraren vi besökte en del. 



Alla vi pratade med var nöjda med sina djungelturer. Vissa var ute över dagen och andra i 4 dygn. Vi funderade på att göra en soluppgångstur på floden men de som gjort den var inte så nöjda så vi struntade i det. Vi var istället mycket nöjda med att cykla, bada, titta på alla höns och hundar som går löst och sova i centrets soffor mitt på dagen. 

En bor väldigt enkelt i Chi Phat. Vi sov alla i en 140-säng i ett litet rum med fläkt. Fläkten fungerar ju förstås bara när det finns el... På nätterna ylade hundarna ikapp och tupparna började gala i kör vid halv 6. När Daniel gav sig ut på en liten löptur en tidig morgon blev han jagad av byns alla hundar som skällde på honom. Riktiga vakthundar! Och det känns ju säkert när det är just i Kardemummabergen tigrarna bor. 

Vi har haft riktigt fina dagar i Chi Phat och rekommenderar alla som är i Kambodja att besöka byn. 

Chi-Phat.org








fredag 22 januari 2016

Våra tankar om mat på resa i Sydostasien

Jag och Daniel har nu snart 10 månaders erfarenhet av att resa i Sydostasien. Alltså sammanlagt 20 månader av att äta mat i tropiska länder.

Rekommendationer en brukar få är att bara äta frukt som går att skala, inte äta råa grönsaker och inte dricka dryck med is. 

Detta har vi struntat i helt. 

Under dessa 10 månader har vi blivit matförgiftad en gång och det var så klart jättejobbigt speciellt som Malte höll på att sluta nattamma. Lovis har redan 5 månader i Sydostasien bakom sig utan några större magproblem. 

Visst har vi varit småputtriga i magen någon gång men det kan ju hända hemma också och allt som oftast har det berott på att vi ätit för stark mat som magen inte varit nöjd med. Förra resan hände det också att jag blev förstoppad ett par gånger. 

Ovan nämnda råd följer vi inte. Men vi är noga med Var vi äter. Vi äter ofta på enkla restauranger och kollar då först in ruljansen av lokalbefolkning. Där "locals" äter blir en sällan sjuk. 

Isen görs här inte på kranvatten utan köps till baren/restaurangen och ingen skulle få för sig att ge turister kranvatten. De vill oss inte illa. 

Vi tänker att det är noga med att framförallt barnen ska tvätta händerna före maten eftersom de äter med fingrarna. Och vi klappar inte djur. 



Vi tycker att maten är en stor del av att uppleva ett land. Resandet skulle inte ge lika mycket om vi inte upplevde det genom smaklökarna och det skulle vara så tråkigt! Det är på plastpallen bredvid en trafikerad gata i Bangkok du får någon slags känsla av staden. Och den bästa maten!



söndag 17 januari 2016

Homestay utanför Siem Reap

Vi bor på Jasmine family lodge i Siem Reap i Kambodja. Här bor vi bra för en rimlig penning. Killen i receptionen var provocerande ointresserad av att ge oss några upplysningar när vi anlände men vi har upptäckt att om vi bara frågar vet han väldigt mycket och han har hjälpt oss med allt vi frågat om.

En sak vi frågade om var om det fanns något homestay att bo på. Alltså att en bor hemma hos en familj och får se deras vardag. Det fanns det och för några dagar sen blev vi upphämtade kl 8 på morgonen av en kille med tuktuk. 

Vi åkte i nästan två timmar ut på landet. Det visade sig att det var hem till Chonlys familj vi skulle. Han pratade ok engelska men i övrigt pratade alla bara Khmer. Vi bodde hos hans föräldrar. I huset bredvid bodde hans syster med familj och vid husen där omkring bodde fler syskon med barn. 



Vi har blivit otroligt väl omhändertagna och fått otroligt god mat. Lovis har lekt med barnen, vi har sovit middag i hängmattor och varit på små utflykter. 


De bor enkelt. Det finns elektricitet ibland, inga kylskåp till exempel utan då och då cyklar något av barnen och köper is. Systern handlar på marknaden varje morgon. Maten lagas på elden. 

För något år sedan investerade familjen i en traktor och med den drog vi iväg första eftermiddagen för att se när pappan fiskade och se solnedgången över fälten. 


Vi sov i ett hus på stolpar. Tunna filtar direkt på plankgolvet och myggnät gjorde att vi fick en "blå koja" som Malte sa. Hårt var det att sova men sömnen stördes mer av att Malte fick feber på natten. 



Livet levdes till stora delar i skuggan under huset och på fälten så klart. De odlade ris, bönor, gurka med mera. I träden växte banan och papaya och mangoträden blommade. I köksträdgården växte basilika, citriongräs, chili och annat som vi inte vet vad det var. Vår guide var annars duktig på att peka ut olika växter för oss och berättade att myror gav den goda sura smaken till fisksoppan vi fick. 

På morgonen andra dagen berättade Chonly att hans kompis förlovat sig. Efter frukost gick vi över dit för att gratulera. Det var massa folk där och vi blev bjudna på traditionella nudlar och fick hälsa på massa folk. Och titta på det fina paret så klart som fotograferades i olika kläder. Ett par förlovat sig efter några månader av kärlek berättar Chonly. De frågar då föräldrarna om lov och de kommer överens om kostnaden. Själva bröllopet, som tar tre dagar, går av stapeln ett par månader senare och paret flyttar då ihop. 



Tre timmar mitt på dagen händer ingenting. Det är varmt. Allt arbete läggs ner. Vid elva kommer ett gäng barn hem från skola och vid 13 cyklar ett annat gäng iväg. Annars mellan 12-15 är det tyst på gården. Det var så otroligt lugnt!
Vi låg i hängmattor och läste och sov. 

På kvällen åkte vi oxkärra ut på åkrarna. Det var inte länge sen all transport skedde så. Och allt arbete på fälten. Det var skumpigt av bara 17. 



Annars har vi varit med när deras liv gått på. Lovis har varit med överallt och nyfiket prövat mat (!) och sysslor. När vi skulle åka sa pappan i familjen att han ville adoptera Lovis och att hon skulle stanna och bli ett Kambodjanskt barn. Hon passade så bra in! - stanna! Sa de till Lovis när vi åkte. Och det var svårt för oss att kunna tacka nog för hur fint vi blivit bemötta i deras hem. 

Det är en chansning att åka på homestay då vi ibland hört att det kan vara för tillrättalagt gör turister och inte alla känts genuint. Detta kan vi dock verkligen rekommendera. Ett minne för livet. 







tisdag 12 januari 2016

Angkor wat

Angkor Wat är förtjänt av ett eget inlägg. Detta, av Unesco utnämnda, världsarv. (Googla gärna för mer info och bilder). Jag har i flera år önskat att åka hit till Kambodja, staden Siem Riep och besöka detta enorma tempelområde.

När London var en liten pluttstad bodde det över en miljon människor här i huvudstaden av Khmerriket där Gud-kungar regerade. De byggde, med början på 800-talet e.kr, enorma tempel, kloster och palats men också krematorium och annat som kan behövas i en storstad. Först tillbeddes hinduiska gudar, senare blev Khmerena buddhister, hinduer igen (beroende på vilken kung som regerade) och som jag förstått det slutligen landade Khmererna i den mer demokratiska buddhismen (eller nån blandning) innan det stora riket gick under på 1400-talet. 

Det är världens största religiösa plats och huvudtemplet är världens största religiösa byggnad. Som sagt, googla på det, historien är rätt komplicerad. 

Vi började med att besöka Angkor national museum en förmiddag. Allt blir ju roligare och intressante ju mer en vet! På eftermiddagen, efter en sovstund, tog vi sedan en tuktuk för 5 dollar till Angkor Wat. En dagsbiljett kostar 20 dollar för vuxen (gratis för barn) men om du köper biljetten vid 17 får du en solnedgång på köpet, så att säga. 

Det sägs att du behöver minst tre dagar på tempelområdet men vi anser det gör mycket för barnen. En kväll och efterföljande dag blev bra för oss. 

Vi valde att besöka huvudtemplet Angkor Wat första kvällen. 


De flesta besöker detta område på morgonen då det ska vara mycket vacker soluppgång där (bildgoogla!). Precis vid ingången var det många besökare men vid de bortre delarna av templet var vi nästan ensamma!

Sen åkte vi hem. Åt en god middag och drack en Angkor (öl). Tidigt i säng för morgonen efter var det dags att gå upp 4:45. 

I bäckmörker gick vi ut för att möta vår tuktukförare. Som inte dök upp! Det kom strax en annan som vi åkte med istället. Vi förklarade att vi ville till berget och att vi hade biljetter och en dryg halvtimme senare var vi vid foten av ett litet berg. Det var fortfarande kolsvart! Och lite kyligt. I efterhand borde vi haft med en sjal och en ficklampa! Vi klarade oss med ficklampan i mobilen men vägen upp på berget var höljt i dunkel. När vi väl kom upp såg vi några människor till men vi var inte många som trotsat mörkret. 



Det var molnigt så vi fick ingen dröm-soluppgång då en kan se solen gå upp bakom Angkor Wat som går att skymta bakom mig på nedersta bilden. Men morgonljus är alltid magiskt och det var fint att utforska platsen utan så många andra turister. 

Vi åkte sedan för att äta dyr frukost. Vi hade med oss frukt men barnen krävde riktig frukost. Ett tips är att köpa med matlåda och äta istället. Efter frukost utforskade vi Bayon och området angkor Thom. 

Vi roade oss med att leta snippor, alltså yoni (nedersta bilden) som oftast avbildats med Linga som symboliserar guden Shiva och tillsammans liv, fertilitet och bildar heligt vatten mm. Men snopparna var oftast borta. 



Efter detta var vi helt färdiga. Det började bli väldigt varmt och allt vi drack gick rätt igenom. Men vi behövde se en sak till - Ta Prohm! Detta kloster är mest känt från tevespelet och filmen Tomb Raider. Men häftigt är det! Djungeln har tagit över och bryter sakta ner byggnaden. 



I mitten av utforskandet bestämde sig Malte för att bajsa och jag började bli för varm så vi bestämde oss helt enkelt för att åka hem. 

Nöjda, belåtna och med massa intryck lämnade vi Angkor Wat bakom oss. Barnen gick fantastiskt bra och var hyfsat intresserade av all sten de släpades runt på.  En kväll och en förmiddag kändes lagom för oss. Hade jag åkt själv hade jag nog lagt upp det annorlunda men nu känner vi oss nöjda. Även om jag är intresserad blir jag också rätt "mätt" på tempel efter ett tag. En biljett på 3 dagar som kan användas under en vecka känns som kanske det bästa sättet att utforska större delar av området. 







söndag 10 januari 2016

Nha Trang

Vi kom till Nha Trang en kväll, efter fem timmar i buss där sista timmarna ackompanjerades av dålig discomusik på hiskeligt hög ljudnivå. Vi var trötta. Staden var hektisk i jämförelse med lilla Mui Ne, det var massa försäljare längs gatan, menyerna var på ryska och prisnivån var betydligt högre än vi var vana vid. Var har vi hamnar?!

Men vår resvana har lärt oss att det mesta blir bättre när vi ätit och sovit och att vi växer in i ställen. Efter fem dagar i Nha Trang kände vi oss inte riktigt klara. Men det var dags att åka vidare. 

I Nha Trang har vi badar i ett mer lättbadat hav där även Malte har njutit av salta vågor. Trots högsäsong var stranden inte packad med folk. 


Vi har ätit otroligt god mat! På de enklaste restaurangerna har vi njutit av skaldjur, vegetariska rullar och nationalrätten nudelsoppa. 



Vi har besökt oceanografiska museet vilket var en besvikelse. Fiskar i tråkiga akvarium och två stackars sälar i en bur med nästan inget vatten. Det skar i hjärtat. Förutom det var det en lagom utflykt för en eftermiddag före middag. 



Vi besökte XQ museet som var otroligt vackert. Själva byggnaden är uppbyggd som en traditionell by och inuti visade de upp traditionella hantverk. Framförallt deras underbara sidenbroderier. Barnen var hänförda!




Vid strandpromenaden ligger Central park som är ett trevligt område. Det känns inte så kommunistiskt att dela upp stranden i standard, ekonomic och VIP men du behöver inte betala för solstol och där finns duschar och toaletter. Dessutom finns ett poolområde som är gratis att använda. Där valde vi att vara en förmiddag. 

Ni som följer mig på Instagram får uppdateringar lite oftare (slowEva) och där skrev jag här om dagen om hur otroligt imponerad jag är av våra barn. De är nu vana resenärer och fullvärdiga världsmedborgare. 
Sista kvällen åkte vi till Cham Tower som är ett tempel tillägnat modergudinnan. Det byggdes på 600-talet och används fortfarande. Innan vi åkte dit berättade vi vad vi visste om templet och vi klädde oss i passande kläder som täckte knän och skuldror. Vi pratade om att det är viktigt att inte störa de som ber. De skötte sig exemplariskt! Lovis blev upprörd över andra turister som inte hade vett att bete sig, som hade för lite kläder på sig och fotograferade där en inte fick. 
Lovis smög in i templet. Satte sig på knä (med fotsulorna bortåt som hon lärt sig tidigare) framför altaret och förde sina ihopslagna händer mot pannan. Två kvinnor bad i templet framför alla offergåvor och en man slog på en skål som gav en fantastisk klang. Altaret var längst ner i ett högt torn utan fönster och det kändes som oändlig rymd uppåt. Det var omöjligt att inte bli berörd. 



Trots vår start hade vi kunnat stanna fler dagar i Nha Trang. Det var billigt att åka taxi och vi hade kunnat utforska fler delar av staden, fler små restauranger med plastpallar och besökt den stora Buddhan som blickade ner över staden. Men det var dags att åka vidare. Visumet gick ut och planet till Kambodja skulle lyfta. 

Underbara vietnamesiska kaffe: jag kommer sakna dig!
Tjockt som tjära, svart och starkt som synden och med toner av choklad och vanilj.