torsdag 4 februari 2016

Vi skulle till Kratie men hamnade i Kompong Cham

Vi hade tänkt åka till Kratie i nordvästra Kambodja men var väldigt osugna på att åka 7 timmar med buss på en dag. Vi tittade på kartan och såg att staden Kampong Cham låg mitt emellan så vi tänkte att det skulle bli en bra mellanlandning. Vi bokade två nätter på Monorom 2 VIP hotel (dessa konstiga hotellnamn!)

Bussresan gick bra. Vi kom fram vid lunchtid och gick till vårt hotell som inte låg så långt bort, längs Mekongfloden. Vi möttes av en sällsynt tråkig receptionist och fick ett rum där skylten med hotellets namn satt för fönstret! 23 dollar för detta rum utan frukost kändes som ett rån och vi önskade att vi inte bokat 2 nätter. 

Trots det trista rummet (som vi snabbt möblerade om så de båda 120-sängarna blev en stor dubbelsäng och då fick en fri yta för lek, pappersflygplanskastning och dans) bestämde vi oss för att strunta i Kratie då vi kände oss lite reströtta. 

Det bästa med att backpacka tycker jag just är att kunna ta dagen som den kommer och känna efter vad en vill göra. Under snart 6 veckor har vi stannat 2-5 dagar på varje ställe och nu blev jag trött på att packa min ryggsäck. 

Första dagen i Champong Cham åkte vi till ett fantastiskt tempel som heter Wat Nokor. Jag älskade detta tempel! Delar av templet är lika gammalt som Angkor wat, eller äldre! I alla fall från 1000-talet. I detta gamla har de sedan inkorporerat ett nyare tempel som om man vill skulle kalla kitchigt. En fantastisk blandning tycker jag. 


Trots att jag inte har någon speciell religiös övertygelse blir jag väldigt berörd av helgedomar som dessa och som används. Visst är Angkor wat superhäftigt att se men det ger inte mig någon religiös upplevelse. Att däremot komma till Wat Nokor och möta munkar, lekande barn, en bröllopsfotografering utan att se en annan turist, det är något annat. Och inne i templet satt två äldre män framför den största Buddhan och de välkomnade oss med stora leenden och varma ögon och hjälpte Lovis att komma åt donationslådan. Två tandlösa kvinnor fick en liten peng och i gengäld fick jag och Lovis varsitt enkelt rött armband (sådant en ser att många har) och en välsignelse. Det var så vackert!

Tillbaka vid vår tuktuk frågade chauffören om vi ville åka till Bamboo bridge också. Ja, kan vi väl, tänkte vi och lät den smarte försäljaren få 2 dollar till för den turen. 

Bamboo bridge är byggt helt av bambu och dras varje år sönder av floden under regnperioden. Sen byggs den upp igen!



Två kvällar har vi ätit på samma ställe vid marknaden. Fantastiskt gott!



Vi har också kollat in marknaden på dagtid vilket är skoj även om vi inte inhandlat något. Det är inte en marknad för turister. I huvud taget är det få turister i stan vilket är synd tycker jag. Fler borde stanna till här. 

Efter två dagar på tråkhotellet bodde vi två nätter på homestay men det får bli ett eget inlägg. 

Igår, sista kvällen, bodde vi på River Moon vilket är ett mycket trevligt guesthouse. 15 dollar betalade vi för det rummet. På rummet låg ett litet häfte om trakten och där fick vi tips om en enkel fransk restaurang som låg nära. Det var en hit!

Vi äter sällan västerländsk mat på resan då det innebär dålig mat med pommes. Men vi har också senaste tiden ätit rätt ensidigt typ kyckling och ris (även till frukost på homestay) så vi var sugna på variation. Le bout du monde, var vad vi behövde! Vid världens ände. Ja, vi kan förstå att denna gladlynte, robusta fransos namngav sin restaurang det och vi undrar hur han hamnade här i Kambodja, i en stad ingen känner till, på en gata som inte ens har något namn! 

Vi var lättcharmade med - åh, vilken vacker familj! Aj aj, kapten! Till Malte som annars alltid blir tagen för söt flicka och fantastisk mat. Kan verkligen rekommendera restaurangen vid världens ände!



Nu far vi tillbaka till Phnom Phen i två nätter och sen vidare till Thailand. 30 dagar i Kambodja börjar närma sig sitt slut och visumet går ut. 






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar