tisdag 13 juni 2017

SAD säsongsbunden depression

-hur är det med dig? Frågade en kollega, som jag inte sett på ett tag, i morse.
- vårtrött, svarade jag och log lite matt. 
- ja, det är vi ju alla! 

Ja, de flesta är nog lite vårtrötta. Och så finns det de som får massa energi när ljuset återvänder. Och så finns det vi som börjar må dåligt just nu. Nu när knoppar brister, fåglarna kvittrar och dagarna blir längre. När vi förväntas pigga på oss men... Vintern har varit allt för lång. 

Sedan tonårstiden har det varit så för mig. Vårarna har varit tunga, sega, förvirrade och extremt trötta för. (När jag inte varit gravid eller ammat för då har det varit bra). Det har inte funnits ork. 

Jag vet inte hur många gånger jag gått till läkaren just den här perioden och sagt - något är fel!
De har tagit prov på prov. Oftast har jag fått höra att det inte är något fel på mig och jag har fått gå hem. Lika trött och håglös som tidigare. Förra året visade det sig att jag låg lite lågt i b12 och kalium, så det förklarade saken. Jag har utretts för sköldkörtelproblem och till och med för hjärtfel!

Ingen har frågat om det varit så här förut. 
Ingen har sett helheten. 
Inte jag heller. Förrän nu. Och då förstår jag ju att det inte är någon ide att gå till läkaren. 

Jag medicinerar mig med yinyoga och att vara snäll med mig själv. Jag försöker sänka kraven även om det kan vara svårt. Jag håller rutiner och bra mat. Löpningen har det dock inte funnits ork till de senaste veckorna och jag har samtidigt haft lite ont i halsen från och till men jag vill i löpskorna snart igen. 

Det bästa med detta är att jag vet att det går över. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar